Vintern
Du ligger där utsträckt
så vacker att titta på
men så kall
Din existens lyser upp vardagen
allt ser så mycket ljusare ut
när du finns
Till början så orörd
du blir berörd av andra liv
Efter ett tag så är du inte likadan
nått händer med dig
Nått starkare vakar över dig
du är besegrad
Du försvinner sakta bort
Minnet av dig består
minnet av hur vacker du var
Men du kommer tillbaka
för stunden
lika vacker som förr
så kall
så orörd
Kommentarer
Postat av: Birgitta Friberg
Ännu en så fin dikt
Kram MOR
Trackback