Vintern

Du ligger där utsträckt
så vacker att titta på
men så kall

Din existens lyser upp vardagen
allt ser så mycket ljusare ut
när du finns

Till början så orörd
du blir berörd av andra liv

Efter ett tag så är du inte likadan
nått händer med dig

Nått starkare vakar över dig
du är besegrad
Du försvinner sakta bort
Minnet av dig består
minnet av hur vacker du var

Men du kommer tillbaka
för stunden
lika vacker som förr
så kall
så orörd



Kommentarer
Postat av: Birgitta Friberg

Ännu en så fin dikt

Kram MOR

2010-01-16 @ 10:00:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0